lisaspenna

Nu är jag allstå tillbaka i Svedala.
När min kära lilla dator valde att skriva på skilsmässopapperna oss emellan valde jag att bojkotta datorer överhuvudtaget. Därför finns det i stort sett bara ett Hej, jag är framme- inlägg på den här sidan.

Allt som allt tycker jag att resan till London var bra. Mycket bra till och med. Dock så fick jag inte riktigt det Londonliv jag var ute efter. Det var dåligt med spontana utekvällar och äventyr i övrigt. Inte så konstigt kanske med tanke på att jag bodde en timme utanför staden och mitt sista tåg gick vid si så där halv tio på kvällen.  

Första veckan i skolan var riktigt lärorik. Visserligen ansträngande som det alltid är att vara ny i skolan/ ny på jobbet. Inte minst ny i staden!  Läraren var riktigt cool. Det var trasiga tweedkavajer, läderkeps på huvudet och ett evigt prat om konst. Men så kommer vecka två. Jag strosar lite lagom trött mot salen vi ska vara i och öppnar dörren. Men nej, där sitter inte min klass. Stöter på en tysk tjej som också gått i läderkeps-klassen och vi går till kontoret för att få hjälp. Där tittar de konstigt på oss när vi förklarar vårt problem. För att sedan berätta att de har tagit bort vår klass och placerat ut eleverna  på lite olika ställen. Oss har de satt i en förberedelsekurs för Cambridgeprovet. Så jag spenderar alltså en dag med att lära mig hur många frågor det är på del A på provet och hur mycket tid man får på sig bla bla bla. Jag ska inte göra provet och jag har tre veckor kvar i skolan. Det kändes inte riktigt bra.
Så jag ställer mig återigen i kön till kontoret för att få byta klass. Det var dock inga problem att byta.
Nästa morgon går jag återigen till en ny klass. Hi, My name is Lisa and I'm from Sweden. Hi Lisa.
I denna klass får jag ett ljusgult papper placerat framför mig. Vi ska göra en plansch. En sådan uppgift var ren lycka i mellanstadiet. Kände konsigt nog inte riktigt samma exaltering vid nitton års ålder.
När lektionen var slut och jag var allmänt deprimerad kom läraren fram till mig. Snäll som hon är har hon på rasten ordnat så jag kan börja i en svårare grupp redan nästa dag.
Och så var jag äntligen nöjd.